Många ryggar
vid denna tanke.
Inte finns det väl "fattiga" barn i vårt land?
Fattiga barn, ja, de finns ju i u-länderna.
Det är i u-länderna barnen svälter och går utan kläder.
Inte i Sverige, väl?
Vad menar man då med fattig? Detta är en definitionsfråga.
Röda korset fick i Uppdrag granskning kritik för att överdriva sina
siffror och för att de vinklade sin statistik. För den som är intresserad
av hur det förhåller sig i den egna kommunen kan gå in på:
Röda korset - barnfattigdom per kommun
I u-länderna anses man fattig om man inte har mat på bordet, när barnen
blir undernärda och får gå utan kläder - eller i trasiga kläder - och heller inte
har någon möjlighet att få utbildning.
I Sverige får vi göra en annan definition- Fattig i förhållande till vad?
Jag arbetar som lärare på gymnasienivå och då lägger man märke till saker
och ting. Om man per definition anser att ett barn tillhör de fattigas skara
om de inte har råd att:
- köpa idrottsskor/kläder
- köpa mer än en uppsättning byxor, skor, jacka m.m.
- köpa en cykel (inte ens en begagnad)
- gå med sina vänner på bio/fika
- ha födelsekalas
- äga en mobiltelefon
- utöva någon typ av idrott
- köpa studentmössa
- delta i klassens/skolans arrangemang kring studentbal/ studentkarneval/studenttåg
- m.m.
Ja, då har vi fattiga barn och ungdomar i Sverige. Det råder ingen tvekan om saken!
Extra tydligt blir det nu i studenttider!
Jag får gång på gång påminna mina klasser om att de behöver tänka på kostnaderna för klassen då det gäller olika typer av studentjippon. I vår stad åker studenterna runt till varandra dagarna innan studenten på s.k. stadsrundor och "bonnarundor". Vid dessa tillfällen förväntas det att studentens förälder bjuder på något.
Detta innebär att en students familj får in upp till 35 hungriga och tyvärr ibland smått/eller rejält berusade studenter i sitt hem. De föräldrar som har det knapert säger nej, tack, ni kan inte komma! Studenten själv tycker detta är pinsamt och avstår hela jippot och blir på så vis utanför.
En annan sak är också musik som ska finnas på dessa studentvagnar m.m. Ja, det är många små och stora utgiftsposter under studenttiden och då blir de "fattiga" ungdomarna än mer utsatta och utanför.
När jag förklarar för eleverna att alla inte har så mycket pengar och att de måste försöka skära ner kostnaderna kring dessa jippon, svarar flera. "Ja, men jag har fått flera tusen kronor av mina föräldrar för att vi ska kunna göra allt det här." Detta uttalande svider i de studenters öron som inte ens har råd att köpa en studentmössa.
Livet är inte rättvist, säger några - och det ska gudarna veta. Men tillsammans kanske man ändå kan göra något för att underlätta för dem som har det svårt. Alla idéer är varmt välkomna!
Hur hanterar då dessa barn/ungdomar sin situation när de inte har råd med diverse saker?
Jo, de tvingas konstant till att ta till lögner.
- Jag gillar inte idrott, så jag skiter i att gå/ eller säger att jag är sjuk.
- Nu är det så att jag har massor av kläder men just de här är mina favoriter.
- Cykla är töntigt, jag går hellre.
- Jag hinner inte fika, jag hinner inte gå på bio- jag ska umgås med andra polare (vilka inte finns)
- Jag gillar inte kalas, varför ska man fira att man fyller år?
- Idrott är bara till för töntar. Varför röra på sig om man inte måste.
- Jag har min mobil hemma. Jag glömmer den jämt/vill inte ta med den till skolan för då kan den gå sönder.
- Jag tänker inte vara med och fira studenten, jag tycker hela idén med studentfirande är överdrivet!
... Eller så säger de inget alls- utan drar sig undan och blir mycket tysta och ensamma!
Det vi behöver fundera över är alltså - hur kan vi ge dessa barn en skälig barn/ungdomstid?
På vår skola och särskilt på mitt egna program har vi hjälpt en del av dessa ungdomar genom att köpa gympaskor åt dem på programmets bekostnad. Skolan köper också in ett antal studentmössor för utlåning, personal tar med sig de egna barnens avlagda kläder och ger till de utsatta ungdomarna. Vi hjälper dem att söka fonder och stipendier m.m.
Men detta är i det lilla, hur kan vi göra för att hjälpa dessa barn och ungdomar överlag?
Jag har hört människor säga att om man är fattig i Sverige är det självförvållat. Vi har en social verksamhet som ser till att inga barn eller vuxna behöver svälta eller gå utan kläder. Men detta är en sanning med modifikation. Visst, vi har socialbidrag, men kom ihåg att socialen inte tar någon hänsyn till om familjen har skulder, man får heller inget äga om man ska få ekonomiskt bistånd från socialen. Detta har jag själv fått erfara.
För att få rätt till ekonomiskt bistånd måste du först sälja det du äger, hus, bil m.m. Dina eventuella skulder får gå till kronofogden och du sitter sedan i en riktig rävsax. Vilket innebär att, om ditt ekonomiska obestånd beror på tillfällig arbetslöshet, ja, då kommer du att få leva på existensminimum den dagen du får jobb. Kronofogden drar av din skuld direkt från lönen. Detta innebär att man under många år framöver får leva
utifrån de premisser som jag kallar "fattigdom", i definition till hur de flestas levnadsstandard ser ut i dagens Sverige.
Det finns många människor i dagens samhälle som har byggt upp sin levnadsstandard utifrån att en eller båda i familjen har haft jobb. En eller båda blir uppsagda på grund av arbetsbrist i Sverige. De står då kanske med ett hus som de inte kan sälja till ett pris som täcker de lån de har. Men om de ska få ekonomiskt bistånd från socialen har de inget val. De måste sälja sitt hus/lägenhet och dra på sig ytterligare obetalda skulder för något de inte längre äger. Detsamma gäller om de har bil. Kanske finns det lån på denna och de flest som har försökt att sälja en bil vet att man aldrig får det man har gett.
Och människor i Sverige såväl som i den övriga västvärden lever och har levt över sina tillgångar under en lång tid. Var och varannan svensk familj är ganska högt skuldsatta. Vid uppsägning av arbeten blir den ekonomiska situationen ohållbar- och kom ihåg- det kan även drabba dig!
Barnens Lidköping är en ideell organisation som har samlat alla olika organisationer under ett tak, kan man säga. De kollar av vad de olika organisationerna gör för att hjälpa våra barn. För visst har vi många organisationer som gör just detta! Men hjälpen kan aldrig bli för stor. Den 11 maj har Lidköping Barnens stad ordnat en festival för hela familjen där allt är gratis. Detta är ett bra initiativ! Kan du komma på fler?
Hör gärna av dig!
Skriv här i bloggen eller maila:
Inte finns det väl "fattiga" barn i vårt land?
Fattiga barn, ja, de finns ju i u-länderna.
Det är i u-länderna barnen svälter och går utan kläder.
Inte i Sverige, väl?
Vad menar man då med fattig? Detta är en definitionsfråga.
Röda korset fick i Uppdrag granskning kritik för att överdriva sina
siffror och för att de vinklade sin statistik. För den som är intresserad
av hur det förhåller sig i den egna kommunen kan gå in på:
Röda korset - barnfattigdom per kommun
I u-länderna anses man fattig om man inte har mat på bordet, när barnen
blir undernärda och får gå utan kläder - eller i trasiga kläder - och heller inte
har någon möjlighet att få utbildning.
I Sverige får vi göra en annan definition- Fattig i förhållande till vad?
Jag arbetar som lärare på gymnasienivå och då lägger man märke till saker
och ting. Om man per definition anser att ett barn tillhör de fattigas skara
om de inte har råd att:
- köpa idrottsskor/kläder
- köpa mer än en uppsättning byxor, skor, jacka m.m.
- köpa en cykel (inte ens en begagnad)
- gå med sina vänner på bio/fika
- ha födelsekalas
- äga en mobiltelefon
- utöva någon typ av idrott
- köpa studentmössa
- delta i klassens/skolans arrangemang kring studentbal/ studentkarneval/studenttåg
- m.m.
Ja, då har vi fattiga barn och ungdomar i Sverige. Det råder ingen tvekan om saken!
Extra tydligt blir det nu i studenttider!
Jag får gång på gång påminna mina klasser om att de behöver tänka på kostnaderna för klassen då det gäller olika typer av studentjippon. I vår stad åker studenterna runt till varandra dagarna innan studenten på s.k. stadsrundor och "bonnarundor". Vid dessa tillfällen förväntas det att studentens förälder bjuder på något.
Detta innebär att en students familj får in upp till 35 hungriga och tyvärr ibland smått/eller rejält berusade studenter i sitt hem. De föräldrar som har det knapert säger nej, tack, ni kan inte komma! Studenten själv tycker detta är pinsamt och avstår hela jippot och blir på så vis utanför.
En annan sak är också musik som ska finnas på dessa studentvagnar m.m. Ja, det är många små och stora utgiftsposter under studenttiden och då blir de "fattiga" ungdomarna än mer utsatta och utanför.
När jag förklarar för eleverna att alla inte har så mycket pengar och att de måste försöka skära ner kostnaderna kring dessa jippon, svarar flera. "Ja, men jag har fått flera tusen kronor av mina föräldrar för att vi ska kunna göra allt det här." Detta uttalande svider i de studenters öron som inte ens har råd att köpa en studentmössa.
Livet är inte rättvist, säger några - och det ska gudarna veta. Men tillsammans kanske man ändå kan göra något för att underlätta för dem som har det svårt. Alla idéer är varmt välkomna!
Hur hanterar då dessa barn/ungdomar sin situation när de inte har råd med diverse saker?
Jo, de tvingas konstant till att ta till lögner.
- Jag gillar inte idrott, så jag skiter i att gå/ eller säger att jag är sjuk.
- Nu är det så att jag har massor av kläder men just de här är mina favoriter.
- Cykla är töntigt, jag går hellre.
- Jag hinner inte fika, jag hinner inte gå på bio- jag ska umgås med andra polare (vilka inte finns)
- Jag gillar inte kalas, varför ska man fira att man fyller år?
- Idrott är bara till för töntar. Varför röra på sig om man inte måste.
- Jag har min mobil hemma. Jag glömmer den jämt/vill inte ta med den till skolan för då kan den gå sönder.
- Jag tänker inte vara med och fira studenten, jag tycker hela idén med studentfirande är överdrivet!
... Eller så säger de inget alls- utan drar sig undan och blir mycket tysta och ensamma!
Det vi behöver fundera över är alltså - hur kan vi ge dessa barn en skälig barn/ungdomstid?
På vår skola och särskilt på mitt egna program har vi hjälpt en del av dessa ungdomar genom att köpa gympaskor åt dem på programmets bekostnad. Skolan köper också in ett antal studentmössor för utlåning, personal tar med sig de egna barnens avlagda kläder och ger till de utsatta ungdomarna. Vi hjälper dem att söka fonder och stipendier m.m.
Men detta är i det lilla, hur kan vi göra för att hjälpa dessa barn och ungdomar överlag?
Jag har hört människor säga att om man är fattig i Sverige är det självförvållat. Vi har en social verksamhet som ser till att inga barn eller vuxna behöver svälta eller gå utan kläder. Men detta är en sanning med modifikation. Visst, vi har socialbidrag, men kom ihåg att socialen inte tar någon hänsyn till om familjen har skulder, man får heller inget äga om man ska få ekonomiskt bistånd från socialen. Detta har jag själv fått erfara.
För att få rätt till ekonomiskt bistånd måste du först sälja det du äger, hus, bil m.m. Dina eventuella skulder får gå till kronofogden och du sitter sedan i en riktig rävsax. Vilket innebär att, om ditt ekonomiska obestånd beror på tillfällig arbetslöshet, ja, då kommer du att få leva på existensminimum den dagen du får jobb. Kronofogden drar av din skuld direkt från lönen. Detta innebär att man under många år framöver får leva
utifrån de premisser som jag kallar "fattigdom", i definition till hur de flestas levnadsstandard ser ut i dagens Sverige.
Det finns många människor i dagens samhälle som har byggt upp sin levnadsstandard utifrån att en eller båda i familjen har haft jobb. En eller båda blir uppsagda på grund av arbetsbrist i Sverige. De står då kanske med ett hus som de inte kan sälja till ett pris som täcker de lån de har. Men om de ska få ekonomiskt bistånd från socialen har de inget val. De måste sälja sitt hus/lägenhet och dra på sig ytterligare obetalda skulder för något de inte längre äger. Detsamma gäller om de har bil. Kanske finns det lån på denna och de flest som har försökt att sälja en bil vet att man aldrig får det man har gett.
Och människor i Sverige såväl som i den övriga västvärden lever och har levt över sina tillgångar under en lång tid. Var och varannan svensk familj är ganska högt skuldsatta. Vid uppsägning av arbeten blir den ekonomiska situationen ohållbar- och kom ihåg- det kan även drabba dig!
Barnens Lidköping är en ideell organisation som har samlat alla olika organisationer under ett tak, kan man säga. De kollar av vad de olika organisationerna gör för att hjälpa våra barn. För visst har vi många organisationer som gör just detta! Men hjälpen kan aldrig bli för stor. Den 11 maj har Lidköping Barnens stad ordnat en festival för hela familjen där allt är gratis. Detta är ett bra initiativ! Kan du komma på fler?
Hör gärna av dig!
Skriv här i bloggen eller maila:
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar