onsdag 29 maj 2013
Så drabbar nedskärningen mina elever. Videoklipp från en ambitiös lärare.
Så drabbar nedskärningen mina elever. En intressant video på Youtube:
När jag såg denna video tänkte jag direkt att detta inte är någon nyhet. Alla skolor gör så här och har gjort länge.
Det kan se olika ut på en och samma skola då de olika programmen själva kan välja hur många undervisningstimmar respektive kurs ska innehålla. Det kan t ex vara så att på ett program undervisar man bara 32 timmar i en 50-poängskurs medan man på ett annat program undervisar 50.
Nackdelen när man gör så här, framför allt på kurser om 50 poäng, är att det blir mycket sårbart. Lägger man sedan denna 50-poängskurs under endast en termin riskerar eleverna i allra högsta grad att misslyckas med att nå sina mål om läraren t ex blir sjuk eller om, vilket ofta kan hända, att man lägger andra skolaktiviteter på de dagar undervisningen skulle ha skett.
Detta innebär dock inte att undervisningen på skolan totalt blir mindre, utan den tiden man tar från en kurs lägger man på en annan kurs. Skolan är skyldig att ge eleverna en viss undervisningstid. Detta betyder att om man anser att eleverna behöver mer tid för att lära sig t ex matematik, ja, då kan man lägga 120 timmar på matte istället för de 100 timmar som är kursen poäng och minska respektive timmar på en annan kurs t ex religion. Detta innebär att eleverna bara får 30 timmar religion men 120 timmar matte.
Bra eller dåligt? Som religionslärare måste jag anse att det är dåligt men vore jag mattelärare skulle jag förmodligen tycka att det är bra. Här är det svårt att inte vara subjektiv.
Men det är också viktigt att sätta saker i sitt rätta sammanhang.
tisdag 28 maj 2013
Nationella prov skänkes!
Hittade denna annons på facebook, den var publicerad på Blocket."Skänkes 8 kilo nationella prov på grund av utmattning och tidsbrist.
Proven är helt nya och ej rättade. En perfekt sysselsättning så här års mellan hägg och syren./Läraren"
Jag kan inte annat än le efter ett antal timmars slit med NP i svenska. Jag tror att det är många lärare som känner så vid denna tid. Kanske borde de NP ligga lite tidigare på vårterminen och inte i slutet när man ändå har så mycket att göra.
Annonsen finns här BLOCKET!
Eva-Karin Berglund
torsdag 23 maj 2013
Sanningens väg del 2 Prästinnans vishet
Sanningens väg del 2
Prästinnans vishet
Nu är den äntligen här för er som väntat!Kanske kan detta också vara en bra studentpresent till de studenter som haft mig som lärare eller som känner mig ändå.
Den lilla byn i Småland bar på fler hemligheter, detta var Susanne övertygad om. Med stor entusiasm tog hon vid där hennes dotter hade slutat. Men varför kände hon sig förföljd? Prästen lös med sin frånvaro, så vem hade hon att vara rädd för?
Provläs eller köp här!
lördag 4 maj 2013
Barnfattigdom i Sverige?
Många ryggar
vid denna tanke.
Inte finns det väl "fattiga" barn i vårt land?
Fattiga barn, ja, de finns ju i u-länderna.
Det är i u-länderna barnen svälter och går utan kläder.
Inte i Sverige, väl?
Vad menar man då med fattig? Detta är en definitionsfråga.
Röda korset fick i Uppdrag granskning kritik för att överdriva sina
siffror och för att de vinklade sin statistik. För den som är intresserad
av hur det förhåller sig i den egna kommunen kan gå in på:
Röda korset - barnfattigdom per kommun
I u-länderna anses man fattig om man inte har mat på bordet, när barnen
blir undernärda och får gå utan kläder - eller i trasiga kläder - och heller inte
har någon möjlighet att få utbildning.
I Sverige får vi göra en annan definition- Fattig i förhållande till vad?
Jag arbetar som lärare på gymnasienivå och då lägger man märke till saker
och ting. Om man per definition anser att ett barn tillhör de fattigas skara
om de inte har råd att:
- köpa idrottsskor/kläder
- köpa mer än en uppsättning byxor, skor, jacka m.m.
- köpa en cykel (inte ens en begagnad)
- gå med sina vänner på bio/fika
- ha födelsekalas
- äga en mobiltelefon
- utöva någon typ av idrott
- köpa studentmössa
- delta i klassens/skolans arrangemang kring studentbal/ studentkarneval/studenttåg
- m.m.
Ja, då har vi fattiga barn och ungdomar i Sverige. Det råder ingen tvekan om saken!
Extra tydligt blir det nu i studenttider!
Jag får gång på gång påminna mina klasser om att de behöver tänka på kostnaderna för klassen då det gäller olika typer av studentjippon. I vår stad åker studenterna runt till varandra dagarna innan studenten på s.k. stadsrundor och "bonnarundor". Vid dessa tillfällen förväntas det att studentens förälder bjuder på något.
Detta innebär att en students familj får in upp till 35 hungriga och tyvärr ibland smått/eller rejält berusade studenter i sitt hem. De föräldrar som har det knapert säger nej, tack, ni kan inte komma! Studenten själv tycker detta är pinsamt och avstår hela jippot och blir på så vis utanför.
En annan sak är också musik som ska finnas på dessa studentvagnar m.m. Ja, det är många små och stora utgiftsposter under studenttiden och då blir de "fattiga" ungdomarna än mer utsatta och utanför.
När jag förklarar för eleverna att alla inte har så mycket pengar och att de måste försöka skära ner kostnaderna kring dessa jippon, svarar flera. "Ja, men jag har fått flera tusen kronor av mina föräldrar för att vi ska kunna göra allt det här." Detta uttalande svider i de studenters öron som inte ens har råd att köpa en studentmössa.
Livet är inte rättvist, säger några - och det ska gudarna veta. Men tillsammans kanske man ändå kan göra något för att underlätta för dem som har det svårt. Alla idéer är varmt välkomna!
Hur hanterar då dessa barn/ungdomar sin situation när de inte har råd med diverse saker?
Jo, de tvingas konstant till att ta till lögner.
- Jag gillar inte idrott, så jag skiter i att gå/ eller säger att jag är sjuk.
- Nu är det så att jag har massor av kläder men just de här är mina favoriter.
- Cykla är töntigt, jag går hellre.
- Jag hinner inte fika, jag hinner inte gå på bio- jag ska umgås med andra polare (vilka inte finns)
- Jag gillar inte kalas, varför ska man fira att man fyller år?
- Idrott är bara till för töntar. Varför röra på sig om man inte måste.
- Jag har min mobil hemma. Jag glömmer den jämt/vill inte ta med den till skolan för då kan den gå sönder.
- Jag tänker inte vara med och fira studenten, jag tycker hela idén med studentfirande är överdrivet!
... Eller så säger de inget alls- utan drar sig undan och blir mycket tysta och ensamma!
Det vi behöver fundera över är alltså - hur kan vi ge dessa barn en skälig barn/ungdomstid?
På vår skola och särskilt på mitt egna program har vi hjälpt en del av dessa ungdomar genom att köpa gympaskor åt dem på programmets bekostnad. Skolan köper också in ett antal studentmössor för utlåning, personal tar med sig de egna barnens avlagda kläder och ger till de utsatta ungdomarna. Vi hjälper dem att söka fonder och stipendier m.m.
Men detta är i det lilla, hur kan vi göra för att hjälpa dessa barn och ungdomar överlag?
Jag har hört människor säga att om man är fattig i Sverige är det självförvållat. Vi har en social verksamhet som ser till att inga barn eller vuxna behöver svälta eller gå utan kläder. Men detta är en sanning med modifikation. Visst, vi har socialbidrag, men kom ihåg att socialen inte tar någon hänsyn till om familjen har skulder, man får heller inget äga om man ska få ekonomiskt bistånd från socialen. Detta har jag själv fått erfara.
För att få rätt till ekonomiskt bistånd måste du först sälja det du äger, hus, bil m.m. Dina eventuella skulder får gå till kronofogden och du sitter sedan i en riktig rävsax. Vilket innebär att, om ditt ekonomiska obestånd beror på tillfällig arbetslöshet, ja, då kommer du att få leva på existensminimum den dagen du får jobb. Kronofogden drar av din skuld direkt från lönen. Detta innebär att man under många år framöver får leva
utifrån de premisser som jag kallar "fattigdom", i definition till hur de flestas levnadsstandard ser ut i dagens Sverige.
Det finns många människor i dagens samhälle som har byggt upp sin levnadsstandard utifrån att en eller båda i familjen har haft jobb. En eller båda blir uppsagda på grund av arbetsbrist i Sverige. De står då kanske med ett hus som de inte kan sälja till ett pris som täcker de lån de har. Men om de ska få ekonomiskt bistånd från socialen har de inget val. De måste sälja sitt hus/lägenhet och dra på sig ytterligare obetalda skulder för något de inte längre äger. Detsamma gäller om de har bil. Kanske finns det lån på denna och de flest som har försökt att sälja en bil vet att man aldrig får det man har gett.
Och människor i Sverige såväl som i den övriga västvärden lever och har levt över sina tillgångar under en lång tid. Var och varannan svensk familj är ganska högt skuldsatta. Vid uppsägning av arbeten blir den ekonomiska situationen ohållbar- och kom ihåg- det kan även drabba dig!
Barnens Lidköping är en ideell organisation som har samlat alla olika organisationer under ett tak, kan man säga. De kollar av vad de olika organisationerna gör för att hjälpa våra barn. För visst har vi många organisationer som gör just detta! Men hjälpen kan aldrig bli för stor. Den 11 maj har Lidköping Barnens stad ordnat en festival för hela familjen där allt är gratis. Detta är ett bra initiativ! Kan du komma på fler?
Hör gärna av dig!
Skriv här i bloggen eller maila:
Inte finns det väl "fattiga" barn i vårt land?
Fattiga barn, ja, de finns ju i u-länderna.
Det är i u-länderna barnen svälter och går utan kläder.
Inte i Sverige, väl?
Vad menar man då med fattig? Detta är en definitionsfråga.
Röda korset fick i Uppdrag granskning kritik för att överdriva sina
siffror och för att de vinklade sin statistik. För den som är intresserad
av hur det förhåller sig i den egna kommunen kan gå in på:
Röda korset - barnfattigdom per kommun
I u-länderna anses man fattig om man inte har mat på bordet, när barnen
blir undernärda och får gå utan kläder - eller i trasiga kläder - och heller inte
har någon möjlighet att få utbildning.
I Sverige får vi göra en annan definition- Fattig i förhållande till vad?
Jag arbetar som lärare på gymnasienivå och då lägger man märke till saker
och ting. Om man per definition anser att ett barn tillhör de fattigas skara
om de inte har råd att:
- köpa idrottsskor/kläder
- köpa mer än en uppsättning byxor, skor, jacka m.m.
- köpa en cykel (inte ens en begagnad)
- gå med sina vänner på bio/fika
- ha födelsekalas
- äga en mobiltelefon
- utöva någon typ av idrott
- köpa studentmössa
- delta i klassens/skolans arrangemang kring studentbal/ studentkarneval/studenttåg
- m.m.
Ja, då har vi fattiga barn och ungdomar i Sverige. Det råder ingen tvekan om saken!
Extra tydligt blir det nu i studenttider!
Jag får gång på gång påminna mina klasser om att de behöver tänka på kostnaderna för klassen då det gäller olika typer av studentjippon. I vår stad åker studenterna runt till varandra dagarna innan studenten på s.k. stadsrundor och "bonnarundor". Vid dessa tillfällen förväntas det att studentens förälder bjuder på något.
Detta innebär att en students familj får in upp till 35 hungriga och tyvärr ibland smått/eller rejält berusade studenter i sitt hem. De föräldrar som har det knapert säger nej, tack, ni kan inte komma! Studenten själv tycker detta är pinsamt och avstår hela jippot och blir på så vis utanför.
En annan sak är också musik som ska finnas på dessa studentvagnar m.m. Ja, det är många små och stora utgiftsposter under studenttiden och då blir de "fattiga" ungdomarna än mer utsatta och utanför.
När jag förklarar för eleverna att alla inte har så mycket pengar och att de måste försöka skära ner kostnaderna kring dessa jippon, svarar flera. "Ja, men jag har fått flera tusen kronor av mina föräldrar för att vi ska kunna göra allt det här." Detta uttalande svider i de studenters öron som inte ens har råd att köpa en studentmössa.
Livet är inte rättvist, säger några - och det ska gudarna veta. Men tillsammans kanske man ändå kan göra något för att underlätta för dem som har det svårt. Alla idéer är varmt välkomna!
Hur hanterar då dessa barn/ungdomar sin situation när de inte har råd med diverse saker?
Jo, de tvingas konstant till att ta till lögner.
- Jag gillar inte idrott, så jag skiter i att gå/ eller säger att jag är sjuk.
- Nu är det så att jag har massor av kläder men just de här är mina favoriter.
- Cykla är töntigt, jag går hellre.
- Jag hinner inte fika, jag hinner inte gå på bio- jag ska umgås med andra polare (vilka inte finns)
- Jag gillar inte kalas, varför ska man fira att man fyller år?
- Idrott är bara till för töntar. Varför röra på sig om man inte måste.
- Jag har min mobil hemma. Jag glömmer den jämt/vill inte ta med den till skolan för då kan den gå sönder.
- Jag tänker inte vara med och fira studenten, jag tycker hela idén med studentfirande är överdrivet!
... Eller så säger de inget alls- utan drar sig undan och blir mycket tysta och ensamma!
Det vi behöver fundera över är alltså - hur kan vi ge dessa barn en skälig barn/ungdomstid?
På vår skola och särskilt på mitt egna program har vi hjälpt en del av dessa ungdomar genom att köpa gympaskor åt dem på programmets bekostnad. Skolan köper också in ett antal studentmössor för utlåning, personal tar med sig de egna barnens avlagda kläder och ger till de utsatta ungdomarna. Vi hjälper dem att söka fonder och stipendier m.m.
Men detta är i det lilla, hur kan vi göra för att hjälpa dessa barn och ungdomar överlag?
Jag har hört människor säga att om man är fattig i Sverige är det självförvållat. Vi har en social verksamhet som ser till att inga barn eller vuxna behöver svälta eller gå utan kläder. Men detta är en sanning med modifikation. Visst, vi har socialbidrag, men kom ihåg att socialen inte tar någon hänsyn till om familjen har skulder, man får heller inget äga om man ska få ekonomiskt bistånd från socialen. Detta har jag själv fått erfara.
För att få rätt till ekonomiskt bistånd måste du först sälja det du äger, hus, bil m.m. Dina eventuella skulder får gå till kronofogden och du sitter sedan i en riktig rävsax. Vilket innebär att, om ditt ekonomiska obestånd beror på tillfällig arbetslöshet, ja, då kommer du att få leva på existensminimum den dagen du får jobb. Kronofogden drar av din skuld direkt från lönen. Detta innebär att man under många år framöver får leva
utifrån de premisser som jag kallar "fattigdom", i definition till hur de flestas levnadsstandard ser ut i dagens Sverige.
Det finns många människor i dagens samhälle som har byggt upp sin levnadsstandard utifrån att en eller båda i familjen har haft jobb. En eller båda blir uppsagda på grund av arbetsbrist i Sverige. De står då kanske med ett hus som de inte kan sälja till ett pris som täcker de lån de har. Men om de ska få ekonomiskt bistånd från socialen har de inget val. De måste sälja sitt hus/lägenhet och dra på sig ytterligare obetalda skulder för något de inte längre äger. Detsamma gäller om de har bil. Kanske finns det lån på denna och de flest som har försökt att sälja en bil vet att man aldrig får det man har gett.
Och människor i Sverige såväl som i den övriga västvärden lever och har levt över sina tillgångar under en lång tid. Var och varannan svensk familj är ganska högt skuldsatta. Vid uppsägning av arbeten blir den ekonomiska situationen ohållbar- och kom ihåg- det kan även drabba dig!
Barnens Lidköping är en ideell organisation som har samlat alla olika organisationer under ett tak, kan man säga. De kollar av vad de olika organisationerna gör för att hjälpa våra barn. För visst har vi många organisationer som gör just detta! Men hjälpen kan aldrig bli för stor. Den 11 maj har Lidköping Barnens stad ordnat en festival för hela familjen där allt är gratis. Detta är ett bra initiativ! Kan du komma på fler?
Hör gärna av dig!
Skriv här i bloggen eller maila:
fredag 3 maj 2013
Lidköping barnens stad den 11 maj!
Lidköping barnens stad 11 maj
Prenumerera på:
Inlägg
(
Atom
)