Nu börjar den absolut mest hektiska tiden för elever och
lärare, en tid då vi lärare verkligen behöver finnas till hands för våra
elever. Den hektiska tiden har pågått ett tag nu men i sluttampen av
vårterminen är det alltid som värst. Många elever är frustrerade och oroliga
över att de kanske inte lyckas nå målen och kämpar tappert in i det sista för
att nå mållinjen. Detta gäller alla elever men i allra högsta grad årskurs tre
på gymnasiet som strävar efter höga betyg för att komma vidare in på högskolor och
universitet. Detta gäller också vissa av yrkesutbildningarna där elever i
årskurs tre måste nå minst betyget E i vissa ämnen för att de ska få ut sin
yrkesexamen. Orsakerna till denna kamp på slutet kan vara av varierad art, men
helt klart är det nu vi lärare behövs som bäst.
Det är då det händer; Nationella prov.
Skolverket kräver av alla Sveriges skolor att vi ska utföra
dessa prov. Skälet är i första hand att kontrollera så att alla elever i
Sveriges land får en acceptabel utbildning och därmed en acceptabel
kunskapsnivå. Detta är i sig behjärtansvärt, men är det värt mödan? Vad är det
dessa prov mäter som vi inte mäter inom ramen för våra vanliga uppgifter och
prov. Ingenting, skulle jag vilja säga.
Det som händer på svenska skolor, under denna lilla korta
tid som är kvar av terminen, är att den lärarkår som borde finnas i
verksamheten, som stöd och hjälp för sina elever i deras kamp mot målet, sitter
inlåsta bakom lykta dörrar och rättar nationella prov - dag ut och dag in. Att
rätta dessa, av skolverket sammanställda, prov är ingen enkel sak, framför allt
inte då det kommer till skrivprov av utredande karaktär. Skolverkets egna exempelbedömningar är inte
alltid de lättaste att förstå sig på och är man dessutom relativt ny i
lärarkåren kan dessa rättningsmanualer kännas oöverstigliga. Även vi som har
varit med under många år anser att det är svårt att rätta utifrån skolverkets
direktiv. Det är en enormt stor skillnad på att rätta uppgifter och prov som
man som lärare själv har tagit fram och funderat kring och att rätta prov och
uppgifter framtagna av någon annan, i detta fall Skolverket. Därför måste
lärarna dra sig undan den ordinarie undervisningen och sina elever för att helt
och hållet kunna fokusera på denna, rent ut sagt, komplicerade rättning. Detta
i en tid då våra elever behöver oss som mest.
Det förekommer också att skolor anser sig nödda och tvungna
att kalla in extrahjälp utifrån för att hinna med rättningen av dessa prov då
lärarkårens gemensamma timmar helt enkelt inte räcker till. Sveriges skolor får
i dessa fall själva stå för denna kostnad, en kostnad som beror på att de är
ålagda att utföra dessa nationella prov som tar en ofantlig tid i
rättningsanspråk.
Jag anser, utifrån ovanstående synpunkter, att alla
nationella prov borde skickas tillbaka till skolverket så att de själva kan
ombesörja rättning. Tiden och kostnaden borde vara deras då det är de som
kräver att alla skolor ska genomföra nationella prov. Detta förslag skulle även
gynna den likvärdiga bedömningen då skoverket får utse arbetsgrupper för
ändamålet.
Den största och mest viktiga fördelen med detta förslag är
dock att eleverna i våra skolor får tillgång till sina lärare. Det är nu vi
behöver sätta in alla våra gemensamma krafter för att få våra elever i hamn och
då känns det fruktansvärt frustrerande att behöva låsa in sig i sin ensamhet
med huvudet lutat över dessa, av skolverket, sammansatta prov och
rättningsmanualer.
Sveriges skolor kan självklart även fortsättningsvis utföra
dessa nationella prov. Det är inte genomförandet av proven som är den stora
arbetsbördan och arbetstidstjuven, det är rättningstiden.
Avslutningsvis vill jag säga till skolverket: Låt våra
elever få tillgång till oss lärare nu i den svåra och kämpiga tid de har fram
till examen. Ta ansvar för de reformer och krav ni ställer och ombesörj själva
att de nationella proven blir rättade på er bekostnad med arbetskraft betald
och anlitad av er!
Eva-Karin Berglund,
gymnasielärare, författare och förläggare
Läs gärna om hur en lärare kan uppleva sin vardag, såväl i som utanför skolan och framför allt då vårterminen går mot sitt slut: En enda miss - Skolan och verkligheten.
